I Belgien anordnas regelbundet ett hundratal repareringskaféer, repair cafés, för att laga allt från elektriska apparater till kläder.

I Belgien är mat och reparationer störst

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Repareringskaféer och mötesplatser för att köpa och sälja lokalt producerad mat är succéer för omställningsrörelsen i Belgien.

– Det är områden där jag ser att folk gillar idén och ser ett behov, säger Ralph Böhlke från belgiska Réseau Transition.

Omställning

En viktig fråga för omställningsrörelsen i Belgien är matproduktion. Ett exempel är omställningsgruppen i Grez som satsar på lokal matproduktion och -förädling på flera fronter, exempelvis ett bageri, ett bryggeri, en gemenskapsodling och ett kök som kan förädla de frukter och grönsaker som odlas där. Dessutom har de just infört en lokal valuta som heter bles.

– I Belgien importeras det mesta av maten och 25 lantbruk i veckan försvinner. Politikerna har inte visat tillräckligt intresse för frågan om matproduktion. Nu börjar den politiska medvetenheten långsamt att öka, men under tiden har det blivit inne att producera och konsumera lokal mat, säger Ralph Böhlke.

Bara i Brysselområdet finns ett femtiotal grupper med verksamheter som påminner om andelsjordbruk och som förmedlar kontakt mellan lokala konsumenter och producenter, främst av frukt och grönsaker. Olika grupper har hittat olika sätt att göra det på. I höstas startade omställningsgruppen i Haute Sambre en webbplats där lokala producenter kan annonsera ut sina varor och lokala konsumenter göra sina bokningar. Sedan möts de en gång i veckan för att köpa och sälja grönsaker, ost, honung, kött och andra varor. Det har också blivit en social mötesplats. Tidigare såldes varorna istället till större orter eller butikskedjor.

Gruppen i Soignies startade istället Bondens egen marknad och har fått visst stöd från kommunen. De flesta lokala produkterna är inte ekologiska där – än – men Ralph Böhlke menar att marknaden kan vara ett sätt att göra fler producenter medvetna om fördelarna med ekologisk produktion.

Ralph Böhlke är en av fem deltidsanställda vid Belgiens franskspråkiga nationella omställningshub Réseau transition. Just nu jobbar han mycket med att intervjua representanter för landets lokala omställningsgrupper och stärka kontakten med dem för att kunna erbjuda den hjälp som de behöver.

– De har bett om stöd, utbildning, nya idéer och hjälp att organisera träffar med andra lokala grupper.

Tidigare låg fokus för det nationella arbetet mer på Reconomy – hållbar ekonomi – i första hand verksamheter som leds eller stöds lokalt och fokuserar på lokala behov. Ett exempel är att omställningsgruppen i Grez har tagit fram riktlinjer för hållbart företagande, som lokala företag kan anamma i sitt arbete. Företagen ska bland annat vara transparenta med var deras produkter kommer ifrån och hur de är framtagna, hålla hög kvalitet när det gäller miljön och främja tillverkning som inte är industriell.

Ett annat projekt på gång är omställningsgator eller Transition streets, som håller på att testas i staden Ath och ska utvidgas nästa år.

En stor omställningsverksamhet i Belgien är repareringskaféer, eller repair cafés. I landet finns ett hundratal återkommande kaféer och de arrangeras även i andra länder i Europa, Nord- och Sydamerika, Australien och Japan. Idén är enkel och påminner om de cykelkök som finns i Sverige, men för fler sorters prylar som elektriska apparater, kläder, möbler och leksaker. En grupp volontärer med tekniska färdigheter turas om att komma till de regelbundna träffarna, och så tar folk med sig saker som är trasiga och behöver lagas. Om det behövs reservdelar brukar personen som tog med apparaten få köpa dem själv, men kan få hjälp att montera dem. Vissa repareringskaféer erbjuder även hjälp med datorer och mobiltelefoner, även om de ofta är mer komplicerade att laga. En del kommer mest till kaféerna för att dricka öl och ta en fika eftersom det brukar vara trevlig stämning, berättar Ralph Böhlke.

Många av kaféerna är inte knutna till omställningsrörelsen, men det gör inte så mycket tycker han.

– För oss är det en omställningsidé och det skapar ett intresse för omställning. Det lockar också lite andra grupper av människor än många andra omställningsinitiativ. Det är fler arbetare, arbetslösa och människor vars fokus är mer praktiskt än intellektuellt.

Han hoppas att tankarna bakom omställning ska bli mer utbredda och accepterade, oavsett om det kallas omställning eller inte.

– När jag pratar med folk om de ekonomiska kriserna och det faktum att jordbruksmarken håller på att försvinna, märker jag att många reagerar med rädsla. Genom att prata om omställning sätter jag ord på det som de känner. Jag tror att det är första steget mot att de själva ska agera.

Precis som i Sverige är många i Belgien vana vid att den offentliga sektorn tar ett stort ansvar och det kan leda till passivitet.

– I många lokala grupper säger folk att ”det där borde kommunen göra”. På ett sätt har de rätt, och att sätta press på kommunen är inte fel. Men vi måste också vara realistiska. Kommunerna står inför enorma utmaningar. Jag tror inte att det blir som i Portugal och Grekland, att myndigheterna drar sig undan totalt, men det skulle kunna hända och om vi inte är beredda blir det katastrof.

Ralph Böhlke menar att en bra strategi är att ta egna initiativ lokalt, och sedan vända sig till kommunen med specifika önskemål, exempelvis ”vi behöver en lokal”.

– Om du bara klagar är utmaningarna för stora och ingenting händer. Men om du har specifika behov får du ofta positiv respons.

Fakta: 

Omställning i Belgien

Den nationella omställningshuben för den fransktalande delen av Belgien – Réseau transition – etablerades 2011. De första omställningsinitiativen i den fransktalande delen av landet startades runt 2009–2010. Arbetet i den flamländsktalande delen av landet kom igång några år tidigare och de har en egen nationell hub, Transitie Vlaanderen, sedan 2015. I hela landet finns ett hundratal mer eller mindre aktiva omställningsgrupper.

Andelsjordbruk eller community supported agriculture, CSA, bygger på att kunder betalar för produktionen i förväg. De köper en andel i jordbruket i utbyte mot en del av skörden. Läs mer om andelsjordbruk i Sverige på www.landetsfria.se/a/114950 [1] och i Belgien på www.gasap.be [2].

Landets Fria