Kvinnliga artister har fortfarande ingen plats på scen | Landets Fria
Landets Fria

Kvinnliga artister har fortfarande ingen plats på scen

När festivalsommarens bandbokningar klarnar så speglas återigen en mansdominerad musikbransch. Emma Karinsdotter har jobbat länge i branschen och vittnar om attityder som måste förändras. "Ett tag upplevde jag att jag hade musikbranschens nattskift, jag blev bjuden på fester men bortglömd från möten", säger hon.

De kommer inte som någon överraskning för henne. Siffrorna som Jämställd festival har tagit fram på att 79 procent av akterna på förra sommarens festivaler identifierade sig som män. Scenerna återspeglar branschen tror hon. Och som bokare och arrangör åt Arvikafestivalen, Riksteatern och numera Blixten & Co har hon en lång och inte enbart positiv erfarenhet.

– Folk med makt i branschen måste släppa in andra och våga öppna nya dörrar, säger hon.

Själv hamnade hon på Arvikafestivalen efter att som tonåring ha mejlat listor med band till festivalen och ifrågasatt varför de inte hade blivit bokade. Till sist hamnade hon i festivalens referensgrupp och blev slutligen erbjuden en av festivalens mest åtråvärda poster, som ansvarig för de svenska bokningarna. Men det visade sig finnas ett motstånd.

– Det var jättepositivt i början. Men en dag ringde en vän från ett möte med alla bokningsansvariga och frågade varför jag inte var där som ansvarig. Det mötet hade jag inte fått veta någonting om.

Den öppna inställningen som hade släppt in henne i branschen från början föll när det väl gällde.

– När det kom till kritan började knogarna vitna på dem som inte ville släppa ansvaret för bokningarna. Det var deras bebis och det räckte med några som bromsade.

Den manliga dominansen inom branschen tror hon är en av anledningarna till att det ser ut som det gör på landets scener.

– Det är ofta äldre män i de här positionerna och de enda unga kvinnor de känner är deras egna döttrar. Man måste ifrågasätta vad de männen ser som konstnärlig kvalitet.

En av de festivaler som kritiserades förra året för sin manliga dominans var Way Out West i Göteborg. Niklas Jonsson är bokare på konsertarrangören Luger som står bakom festivalen där 97 manliga och 18 kvinnliga akter uppträdde.

– Jag tror att det går att få 50/50 i vårt fall, men det är svårt att ha den bredden som vi vill ha på festivalen och samtidigt boka fler kvinnliga akter. De stora kvinnliga artisterna är väldigt åtråvärda av flera festivaler, men det är viktigt att vi fortsätter försöka.

Luger ägs av det internationella konsert- och aktiebolaget Live Nation och från deras håll finns inga direktiv alls om hur bokningarna ska se ut ur ett jämställdhetsperspektiv förklarar han.

– Den här frågan är mycket större i Sverige än utomlands, där är det få som tänker medvetet på det här.

Det är långt ifrån alla inom branschen som uppfattar snedfördelningen på scenerna som ett problem tror han.

– Det handlar om strukturer som inte är lätta att se om man inte kan något om dem. Vissa kan nog känna att de får skäll istället för att känna att de vill åstadkomma en förändring. Det finns en risk att man alienerar folk som man vill peppa.

Att bara räkna kvinnor och män på scenerna kan också vara ett riskabelt verktyg för att mäta jämställdhet menar han.

– Det kan vara viktigt att ha en kvinnlig headline istället för att ha fyra mindre kvinnliga akter. Det får inte bli så att man plockar poäng med hjälp av rookiescenen.

Trots det sneda resultatet på förra årets Way Out West tycker Niklas Jonsson att de kommersiella aktörerna har ett ansvar för att arrangera jämställda festivaler.

– Man kan kräva av alla att göra det bästa av situationen, både företag och individer. Det är viktigt med en förändring, men det måste få sätta sig i folk och ta lite tid.

Men Emma Karinsdotter tycker att det tar för lång tid. Samtidigt som hon är fullt medveten om hur branschen fungerar.

– Det är lättare att boka och få större mångfald på en mindre scen. Alla kan inte spela på alla festivaler. Det finns exklusiva avtal och det gäller att vara den festivalen som kan buda högst.

Kommersiella aktörer måste få argument om vad de kan tjäna på att utjämna könsfördelningen både inom branschen och på scenerna tror hon.

– Man måste tänka på risken att missa något. Tänk att missa nästa Icona Pop till exempel, eller den svingrymma projektledaren för att man inte har de kontakterna i sin organisation.

Trots att utvecklingen ser dyster ut tror hon på att scenerna kommer att förändras.

– När vi som är yngre nu tar över med våra nätverk kommer det att se annorlunda ut. Jag tänker inte vara tacksam för att folk tar myrsteg, men jag ändrar sällan uppfattning när folk är arga på mig. Jag försöker tänka på att jag har makt och kan öppna dörrar för andra och få fler i branschen att tänka så.

Fakta: 

Festivalakter sommaren 2012

Jämställd festval räknar en kvinnlig eller en manlig akt som en akt där minst 50 procent i akten identifierar sig med det könet. Mixad akt betyder 50/50 eller att artisterna inte identifierar sig med något kön.

Sweden rock: 78 manliga, 2 kvinnliga, 1 mixad akt.

Luleåkalaset: 29 manliga, 7 kvinnliga, 1 mixad akt.

Peace & love: 134 manliga, 29 kvinnliga, 4 mixade akter

Emmaboda: 56 manliga, 6 kvinnliga, 3 mixade akter.

Annons

Rekommenderade artiklar

Interaktivt ljudkonstverk på turné

Verket Compoz är ett gränsöverskridande samarbete mellan olika konstnärer. Genom rörelse i rummet aktiveras ljud och text där du som besökare skapar nya ljudvärldar.

Jazz når nya grupper utanför städerna

Konserter på sjöar, äldreboenden och idrottsarenor. Det är några exempel på livejazz i orter som Jönköping, Vänersborg och Örnsköldsvik som möjliggörs under året inom projektet Jazzify. Målet är att nå dem som inte vanligtvis går på jazzspelningar.

© 2017 Landets Fria