Västra Götaland blir kranmärkt | Landets Fria
  • Kranmärkningen på Länsstyrelsen i Västra Götaland har tagits emot väl av personalen. "Vatten är ju något som engagerar alla människor", säger Elenor Loyd, chef på enheten för vattenmiljö.
  • Elenor Loyd, chef på enheten för vattenmiljö på Länsstyrelsen i Västra Götaland.
Landets Fria

Västra Götaland blir kranmärkt

Nu är det slut med flaskvatten på konferenser och möten för Västra Götalands länsstyrelses cirka 750 anställda. I stället för plastflaskor med vatten står det numera karaffer med kranvatten som törstsläckare på borden.

Länsstyrelsen i Västra Götaland stoppar alla inköp av flaskvatten till myndighetens konferenser och möten. Satsningen kallas att man ”kranmärker” verksamheten.

– Vatten är vårt viktigaste livsmedel, och nu har vi beslutat att buteljerat vatten inte längre ska serveras på Länsstyrelsen Västra Götaland, säger landshövding Anders Danielsson.

Kranmärkningen är ett led i arbetet med att ställa om länet för en fossilfri framtid 2030. Genom att välja bort flaskvattnet vill man minska både utsläppen från transporter och mängden plastavfall.

– Syftet är att främja användandet av kranvatten eftersom det är en så stor miljöbesparing jämfört med vatten på flaska, säger Elenor Loyd, chef på enheten för vattenmiljö inom Länsstyrelsen Västra Götaland. Att leverera en liter flaskvatten drar minst trehundra gånger mer energi och ger minst trehundra gånger mer växthusgaser än om man tappar samma mängd vatten från kranen.

Elenor Loyd säger att initiativet har tagits emot väldigt väl.

– Kranmärkningen fick ett enormt stort genomslag, och mycket positiva reaktioner. Vatten är ju något som engagerar alla människor.

Det finns även ett annat syfte med kranmärkningen av Länsstyrelsen Västra Götaland.

– Vi vill främja dricksvattnet som resurs, och att man ska vårda det. Om man använder en resurs så är man också mer rädd om den.

Kranmärkt är en nationell hållbarhetsmärkning av verksamheter som av miljöhänsyn bara använder kranvatten. Idén till märkningen kom från förvaltningen Kretslopp och vatten vid Göteborgs stad. Märkningen lanserades i samband med Världsvattendagen den 22 mars 2017.

Exempel på andra kranmärkta myndigheter, kommuner och övriga verksamheter är Svenska institutet, CSN, Borås energi & miljö, Länsstyrelsen i Skåne, Vara kommun, Finansinspektionen och Luleå kommun.

– Det är viktigt att det nu finns en märkning för en av de enklaste hållbarhetsåtgärderna man kan göra, nämligen att välja kranvatten före flaskvatten. Det är ett konkret exempel på hur en verksamhet kan bidra till att minska onödigt avfall och koldioxidutsläpp, säger Anna Linusson, vd på Svenskt vatten, i ett uttalande på organisationens hemsida.

Ulrika Marklund jobbar som miljösamordnare i Bohuskommunen Orust och har följt frågan länge. Hon har hört talas om Kranmärkt och säger att det är ett jättebra initiativ, både när det gäller transporter och plastavfall, även om det inte på långa vägar är nog.

Hon berättar att den långa svenska västkusten är extremt hårt drabbad.

– Det går faktiskt inte att förstå vidden av problemet förrän man är ute på en strand och verkligen själv försöker städa upp. Först då förstår man hur stort och hur otroligt tidsödande det arbetet är. Skräpet har ökat flera gånger om bara de senaste åren.

Ulrika Marklund berättar att hennes arbete med de här frågorna har varit en ögonöppnare. När hon började för fem år sedan kunde hon knappt föreställa sig hur allvarlig situationen var.

– Förut såg jag inte allt skräp. Men det är som när man plockar trattkantareller. Först ser man inte en enda svamp, men när man vet vad man ska hålla utkik efter så finns de helt plötsligt överallt!

Hon kan inte ge en konkret siffra, men säger att det inte råder något tvivel om att plastmängden i våra hav har ökat explosionsartat.

– I början av 2010 fanns det i snitt en plastbit per decimeter, och nu är det en plastbit per varannan centimeter. All denna plast har sedan ansamlats på olika platser genom strömmar och vindar, berättar hon.

– Det är synder som vi kommer att behöva rensa upp efter ordentligt de närmaste åren.

Hallå där...

...miljöjurist Andrea Hjärne Dalhammar, som förra veckan föreläste tillsammans med Naturskyddsföreningen och Studiefrämjandet Malmö om vilka lagkrav som finns mot plastnedskräpning och om vilka krav som vi bör ställa på myndigheter och lagstiftare.

Vad krävs för att minska plastberget?

– Det vi ser nu är effekten av plastnedskräpning sedan decennier tillbaka. Mängden plast är enorm både i haven och på land och vi vet fortfarande inte effekterna av detta. Det som skrämmer mig är att myndigheter är väldigt inriktade på återvinning och att vi ska städa upp nedskräpningen, vilket är viktigt, men vi måste också försöka stoppa källan till all plast.

Kan konsumentmakt vara ett sätt att minska plastnedskräpningen?

– Företagen och EU:s medlemsstater vill ha kvar tillväxt, produktion och en stor omsättning av varor, samtidigt som de säger att de vill minska plastnedskräpningen. De hanterar det genom att lägga ansvaret på konsumenterna istället. Men det är inte hållbart. Vi kan jämföra med när ozonlagret var hotat. Då hade det inte räckt med att gå ut till konsumenterna och be dem välja freonfria produkter. Det är för svårt för den enskilde konsumenten att veta vad som är rätt, plast går till exempel under många namn. Dessutom ökar ångesten hos individen enormt om miljöansvaret ska ligga på dem. I ett system som går ut på att vi ska konsumera går det inte att få den enskilde konsumenten att hela tiden göra bra val. Inte när det är så enorma mängder plast där ute.

– Dessutom tar marknaden en annan väg vid konsumenttryck och vänder sig mot andra konsumenter som är villiga att köpa. När kylskåp med freoner förbjöds i vissa länder, började ett svenskt företag till exempel att sälja dessa kylskåp till Indien istället. Man motiverade det genom att säga att det inte fanns förfrågan om freonfria kylskåp där. För ozonskiktet spelar det ingen roll om freoner släpps ut i Sverige eller i Indien. Samma sak gäller för plast, därför behövs en global lagstiftning. I alla fall för hela EU till att börja med.

Vilka krav kan vi ställa på myndigheter och lagstiftare?

– Vi kan kräva svar på varför vi inte går längre i miljöarbetet. Till exempel så har EU gett grönt ljus för ett förbud mot gratis plastbärkassar på grund av miljöskäl. Det innebär att en stat kan ställa krav i lag om att man ska ta betalt för plastpåsar. Det Sverige gjorde var istället att börja med en frivillig förordning. I den står det att verksamheter som erbjuder kunden en plastkasse även ska ha information om hur plast påverkar miljön och se till att det finns alternativ till plastpåse. Vi hade kunnat välja att ta betalt eller att förbjuda, men det har man alltså valt att inte göra.

– En annan förordning som vi har säger att en förpackning ska utformas så att vi får mindre inverkan på miljön. Trots det har vi förpackningar som är svåra att återvinna. Vi kan begära att Naturvårdsverket ska kräva att alla tillsynsmyndigheter ska se till att förordningen om bättre utformning av förpackningar följs. Och att vi återvinner istället för förbränner förpackningar.

Fredag 15 december arrangeras frukostföreläsningen Får fisken plast? på Konsument och Medborgarservice i Göteborg. Ulrika Marklund och Avfallsfria Ada (Ulrika Naezer) berättar om plastproblematiken på västkusten och om vad du kan göra för att minska din plastkonsumtion.

Fakta: 

Andrea Hjärne Dalhammars tips

Ställ krav på att vi behöver ett Montreal-protokoll för plast.

Som privatperson kan man säga till i en butik ifall de inte informerar om plast samtidigt som de ger ut gratis plastpåsar.  Du kan då fråga de som arbetar hur butiken ger ut information eller om de inte borde informera kunderna. Problemet är att förordningen inte specificerar hur man ska informera, det räcker alltså att ett företag har information om plastnedskräpning på sin hemsida.

Vi kan även ställa krav på att vi ska ha någon som ser till att vi följer de förordningar vi faktiskt har. Till exempel har förordningen om plastbärkassar ingen tillsynsmyndighet, så det finns ingen som kontrollerar att företagen följer den förordningen.

Kontakta Naturvårdsverket, miljödepartementet eller en politiker och säga att förordningen om plastbärkassar inte är tillräcklig. Sedan kan man fråga lagstiftarna varför det inte finns ett tvång på att kassarna ska kosta pengar.

Plastberget

Enligt branschorganisationen Svenskt vatten konsumeras det cirka 25 liter flaskvatten per person och år i Sverige.

Sverige stod tillsammans med Fiji som värd för FN-konferensen The Ocean Conference i New York i juni 2017. Det växande plastberget stod då högt upp på dagordningen.

Det producerades 322 miljoner ton plast i världen år 2015. Mycket av denna plast hamnade till slut i våra hav. Eftersom den mesta plasten är väldigt svårnedbrytbar växer mängden för varje år. Den kan bli kvar i havet i hundratals år.

Fiskar, sjöfåglar och andra djur kan fastna i plastresterna, kvävas av dem eller skadas på andra sätt.

Många fiskar kan missta mycket små plastflisor, mikroplaster, för plankton och äta dem.

Majoriteten av allt skräp som hamnar i haven har slängts på land och förts till haven med regnvatten, vindar och floder.

Sveriges västkust är extremt drabbad på grund av strömmar som för skräpet dit. Varje år beräknas 8 000 kubikmeter plast flyta iland på den bohuslänska kusten.

Att välja bort flaskvattnet är inte det enda du kan göra. Ett konstruktivt sätt som du själv kan bidra till renare hav och stränder är att själv plocka upp skräp vid strandkanten tillsammans med vänner eller till exempel en förening.

Bor du i Bohuslän kan du gå in på den interaktiva Strandstädarkartan på www.renkust.se/karta för att se var det finns behov av städning. Du kan även själv gå in och flagga stränder så att andra ser att de behöver städas.

Du fyller i ett enkelt formulär, och med mobilens GPS placeras en flagga ut på stranden där du befinner dig.

Strandstädarkartan är ett initiativ av Ren och attraktiv kust, som är en sammanslutning av kommuner längs bohuskusten. Arbetet startade efter att statligt stöd för städinsatser drogs in 2008.

Montreal-protokollet firar 30 år

Den 16 september 1987 skrev många av världens länder på ett protokoll för att skydda ozonskiktet genom att fasa ut produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen som till exempel freoner.

Det har ansetts vara ett väldigt lyckat samarbete. Även om hotet mot ozonskiktet inte är helt avvärjt så kan vi sedan millennieskiftet se tendenser till en återhämtning av ozonskiktet.

Plastbärkasseförordningen trädde i kraft 1 juli 2017, och innebär att alla som säljer eller ger bort plastkassar ska informera om hur plastkassar påverkar miljön och hur vi kan använda färre plastkassar.

Källa: FN, SMHI, Naturvårdsverket

Annons

Rekommenderade artiklar

Solig satsning i Sala

I Sala och Heby har invånarna gått ihop med företag och det lokala energibolaget och bildat en egen solenergiförening.

Stor ökning av solceller

Föranmälningarna om installation av solceller har ökat med 108 procent under de senaste sex månaderna, enligt Eon.

© 2017 Landets Fria