Hon utforskar självhushållning – på cykel | Landets Fria
  • Inte bara morötter. Projektets namn kommer av att många självhushållare betonar att självhushållning handlar om mycket mer än att odla grönsaker, som att leva ett hållbart liv, berättar Sofia Nygren.
  • Utdrag från bloggen: Isabelle Nilsson (27) väljer att kalla sig självhushållare. Isabelle bor tillsammans med Mikael Book (30) utanför Grytgöl i Finspångs kommun i Östergötland. De har 3-åriga Nor tillsammans och är dessutom familjehem. Självhushållning genomsyrar hela livet, beskriver hon det som. För Isabelle handlar det om ett sätt att tänka. ”Första tanken när jag behöver något ska vara – kan jag fixa det själv? Kan jag bygga det själv? Det genomsyrar hela livet. Jag sa till Nor förut att han ska få en ny cykel. Han svar till mig var: ”Kan vi bygga den nu?””
  • Utdrag från bloggen: Petra Jarkiewicz (42) bor utanför Klockrike mellan Motala och Linköping. Hon flyttade ut för 7 år sedan från att ha varit uppvuxen och bott i Stockholm. Petra känner sig som en misslyckad självhushållare. Trots att hon odlar grönsaker så att hon bara äter det hon odlar under säsong, och till viss del rotfrukter vintertid. Hon har biodling tillsammans med två andra, och höns för ägg och kött. Hon beskriver det som att hon inte lyckats kombinera odling och djurhållning i den mån med ett vanligt jobb som hon hade velat. ”Det är inte ett val jag har gjort – att nu har jag tröttnat – utan jag får inte ihop det riktigt. En blandning av ambition och kanske förortskomplex; att vilja ha ett jobb som motsvarar min utbildning. Kunna göra sådant som mina vänner gör som kräver en viss ekonomi; som att skidsemestra med barnen och att resa till mina släktingar i Finland och Grekland.” Petra har i dag ett heltidsarbete inne i Linköping, som hon trivs bra med.
  • ”Jag har känt mig lite låst i hur jag ska leva ett gott liv. Jag ville utforska och hur andra lever självhushållande och hur de tänker kring framtiden och samhället, varför de väljer att leva som de gör”, säger Sofia Nygren.
Landets Fria

Hon utforskar självhushållning – på cykel

I Sofia Nygrens projekt Inte bara morötter cyklar hon runt till självhushållare för att arbeta och snacka självhushållning.

Sofia Nygren sitter i en kökssoffa på en gård utanför Vetlanda i södra Småland. Hon har just varit ute i fårhagen och hjälpt en bagge som fastnat med sin päls i munnen. Det här är sjätte platsen hon besöker under sitt projekt Inte bara morötter.

I september satte hon igång att cykla till självhushållare och gårdar på landsbygden för att hjälpa till med arbetet i några dagar, ta bilder och göra intervjuer.

Ett syfte är att lyfta fram självhushållare och få dem att känna sig som en del av ett större sammanhang.

– Jag tror att folk, lite som jag, har känt sig ensamma och isolerade i självhushållningen och inte haft någon att prata med. Jag blir en arbetsvolontär och psykolog samtidigt! Jag märker att folk har ett väldigt behov av att prata om det här och att bara det har ett stort värde för människorna som jag möter.

Ett annat syfte är att nyansera den lite romantiserade bild som många har av självhushållning, exempelvis från tv-serien om familjen Mandelmanns på Österlen. Dessutom hoppas Sofia Nygren att projektet blir ett stöd för den som funderar på att ta steget och blir mer självförsörjande.

– Det är en stor inre omställning som krävs för att flytta från ekorrhjulet i stan till landet. Det handlar om ens värderingar och hur en är som person. En sak som jag märkte när jag flyttade till landet var att jag fortfarande var inne i en projektmentalitet, jag ville planera och strukturera. Men det kanske inte alls är rätt sätt att ta sig an att ha får, då kanske ett annat förhållningssätt behövs till själva arbetet som är mer ”från dag till dag”.

Och så vill hon synliggöra det som pågår på den svenska landsbygden just nu.

– Det finns jättemycket självhushållare – människor som tar vårt ohållbara samhälle på så stort allvar att de ställer om hela sina liv. Det finns folk i Sverige som bryr sig!

Projektet har fötts ur Sofia Nygrens egna erfarenheter av självhushållning. För sex år sedan flyttade hon tillbaka till landsbygden efter att ha pluggat i stan. Sedan dess har hon odlat, haft höns och bin samt varit delaktig i fårskötsel.

– Jag har känt mig lite låst i hur jag ska leva ett gott liv. Jag ville utforska hur andra lever självhushållande och hur de tänker kring framtiden och samhället, varför de väljer att leva som de gör.

Hittills har hon sett flera återkommande teman i samtalen hon har haft. Ett är att många skiljer på lönearbetet och det självhushållande arbetet, och ser ett stort värde i att äga sin egen tid.

– Även om det är långa dagar och mycket jobb att vara självhushållare är det väldigt tillfredställande att inte känna sig som en utbytbar kugge i ett maskineri. Om en har varit ute och kupat potatis hela dagen känner en sig nöjd, men om en har gjort löneadministration framför datorn hela dagen ger det inte alls samma känsla.

De självhushållare som Sofia Nygren har träffat hittills har liknande drivkrafter. I princip alla känner att samhället i dag inte är hållbart, och har velat göra något radikalt annorlunda. Det finns en oro över världen, artutrotning, överbefolkning och risken för kollaps.

– Det är inte så att huvudskälet är att förbereda sig för osäkra tider, men det är en bakomliggande faktor, tryggheten i att ha kunskap kring odling och att ha djur, och att ha lite mark.

Något annat som återkommer är behovet av samarbete. I ordet självhushållning finns signaler om oberoende och frihet, men i samtalen betonar många att människor alltid är beroende av varandra.

– Många längtar efter en bygemenskap, att fler håller på med självhushållning i lokalsamhället så att man kan byta med varandra.

I skrivande stund har Sofia Nygren publicerat ett par inlägg på bloggen men fler är på gång. På sikt är det inte omöjligt att intervjuerna blir en bok.

– Just nu känns det som att jag skulle kunna skriva om tusen saker. Jag har fått väldigt mycket gensvar på de två inläggen, det känns att det finns ett sug efter att prata om de här sakerna. Det finns inte så mycket skrivet om den inre omställningen vad jag vet, hur det känns att hålla på med självhushållning.

Fakta: 

Självhushållare sökes!

I november besöker Sofia Nygren självhushållare i Sörmland och till våren och sommaren åker hon runt i andra delar av Sverige. Vill du att hon ska besöka dig/er? Läs inbjudan och kontakta Sofia Nygren på intebaramorotter.com.

Utdrag från bloggen

Petra Jarkiewicz (42) bor utanför Klockrike mellan Motala och Linköping. Hon flyttade ut för 7 år sedan efter att ha vuxit upp och bott i Stockholm.

Petra känner sig som en misslyckad självhushållare. Trots att hon odlar grönsaker så att hon bara äter det hon odlar under säsong, och till viss del rotfrukter vintertid. Hon har biodling tillsammans med två andra, och höns för ägg och kött.

Hon beskriver det som att hon inte lyckats kombinera odling och djurhållning i den mån med ett vanligt jobb som hon hade velat.

”Det är inte ett val jag har gjort – att nu har jag tröttnat – utan jag får inte ihop det riktigt. En blandning av ambition och kanske förortskomplex; att vilja ha ett jobb som motsvarar min utbildning. Kunna göra sådant som mina vänner gör som kräver en viss ekonomi; som att skidsemestra med barnen och att resa till mina släktingar i Finland och Grekland.”

Petra har i dag ett heltidsarbete inne i Linköping, som hon trivs bra med.

*

Isabelle Nilsson (27) väljer att kalla sig självhushållare. Isabelle bor tillsammans med Mikael Book (30) utanför Grytgöl i Finspångs kommun i Östergötland. De har 3-årige Nor tillsammans och är dessutom familjehem.

Självhushållning genomsyrar hela livet, beskriver hon det som. För Isabelle handlar det om ett sätt att tänka.

”Första tanken när jag behöver något ska vara ’kan jag fixa det själv? Kan jag bygga det själv?’ Det genomsyrar hela livet. Jag sa till Nor förut att han ska få en ny cykel. Han svar till mig var: ’Kan vi bygga den nu?’”

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Landets Fria