Säkert som ett lunchpaket i Mumbai | Landets Fria

Krönika


Krönika

Landets Fria

Säkert som ett lunchpaket i Mumbai

"Det är omöjligt. Vi gör aldrig fel. Det har Harvard bevisat.” svarar den indiske mathämtaren när Ila hävdar att lunchpaketet hon gjort inte går till hennes man utan en okänd mottagare. Det händer i en fascinerande film, The lunchbox, som SVT visade i somras.

Historien är i korthet att hennes paket faktiskt går fel – annars hade det inte blivit någon historia. De går inte till Ilas man – som ändå tröttnat på henne – utan till en lite vresig änkling, Sajaan, på väg ut i pension. Men han uppskattar maten – hon bemödar sig om att laga god mat för att rädda äktenskapet – och de börjar brevväxla med matpaketen. Vi får en inblick i deras olika världar, tankar och drömmar. Hon instängd i hemmet utan andra uppgifter än att serva man och ett barn, han ensam och villrådig inför den kommande pensioneringen. Ingen av dem trivs i Mumbai; han planerar att dra sig tillbaka till en behaglig stad i bergen och hon vill ge sig iväg till Bhutan för där, förklarar hon, ”räknar man inte bruttonationalprodukt utan bruttonationallycka”, en liten blänkare om att hon är medveten om den ganska smala debatten om alternativa sätt att mäta välfärd. Hur det slutar kan jag inte avslöja för det vet ingen, något som lär ha skapat debatt i Indien. Filmen är långtifrån en vanlig Bollywoodfilm.

Men för den som gillar system och teknik är det lika fascinerande att se hur man i en stad som Mumbai med 18 miljoner invånare kan skicka mat från ett hem till en enskild person på en arbetsplats. Och ingen enkel lunchlåda utan en stapel av plåtburkar med olika innehåll som mottagaren blandar på sin tallrik. Det är stil på maten även om man äter den med fingrarna!

Systemet innebär att en vitklädd hämtare cyklar runt hemmen och samlar ihop matpaketen och tar dem till järnvägsstationen. Där sorteras de och lastas i olika vagnar för olika destinationer. Väl framme tar ett annat gäng över och cyklar ut med paketen till sin mottagare på arbetsplatserna. På det sättet levereras varje dag nära 200000 lunchpaket av 5000 så kallade wabbadalas. På eftermiddagen samlas lådorna in och återbördas till hemmen på samma sätt. Ett sinnrikt kodsystem hjälper till att hålla reda på lådorna, trots att de flesta wabbadalas inte är läskunniga.

Systemet har varit igång sedan 1890 och verksamheten växer fortfarande. Wabbadalas är väl organiserade i en form av kooperativ med strikta uppföranderegler. Men det mest anmärkningsvärda är att Ilas wabbadala hade rätt: man gör nästan aldrig fel. Enligt uppgift bara en gång på sex miljoner leveranser! Harvard-universitetet har faktiskt bekräftat att detta lågkostnads- och lågtekniksystem är otroligt tillförlitligt.

Daglig utbärning före lunch och ett fel på sex miljoner leveranser – kanske dags för Postnord att göra en studieresa till Indien?

© 2019 Landets Fria