”Det norrbottniska kan vara så mycket” | Landets Fria

Fördjupning


Kulturresan
Del 1: Norrbotten

  • De tornedalska visorna som Mirja Palo gör nya arrangemang av är ofta melankoliska och handlar om naturen, livet, kärleken och döden. – Personerna som skrev dem beskriver sådant som hände omkring dem, på samma sätt som vi beskriver saker på sociala medier i dag, säger hon.
Landets Fria

”Det norrbottniska kan vara så mycket”

Att känna att du är ett med djuren och naturen runt omkring dig. Det tror musikern Mirja Palo präglar många norrbottningar, både infödda och inflyttade. Nu är hon aktuell med föreställningen Norrbottnisk själ där hon vill skapa ett soundtrack till Norrbotten.

För Mirja Palo har musiken alltid funnits där. Som liten sjöng hon mycket i kör, och på universitetet studerade hon klassisk sång och hade planer på en operakarriär.

– Men jag tyckte inte att jag passade in i den världen. Operasångare ska helst vilja bo i storstaden och jobba på stora operahus, det var inget för mig.

Med bas i Jokkmokk har hon sedan en tid valt att satsa helhjärtat på musiken. Utifrån gamla tornedalska folkvisor skapar hon en modern folkmusik med inslag av loopade slingor och spoken word.

– Jag vill lyfta fram det traditionella men försöker att experimentera med formen och gör egna arrangemang, säger hon.

Att jobba med texter på finska och meänkieli är ett sätt att knyta an till sina tornedalska rötter, och bevara språket meänkieli, som är ett minoritetsspråk som främst talas i Tornedalen.

– Det är inte något jag har lärt mig som barn utan jag har tagit upp det i vuxen ålder. Jag kan inte prata med folk på meänkieli, men jag lär mig nya ord hela tiden genom sångerna.

Hon spelar också kantele, ett finskt stränginstrument som ofta används inom folkmusik.

– Det har ett väldigt speciellt tonspråk med en rikedom och fyllighet som kan bära upp det fantastiska landskapet här omkring.

Mirja Palo är uppvuxen i Arvidsjaur femton mil söderut, men bor i Jokkmokk sedan fem år. Det som lockade i Jokkmokk var pojkvännen, närheten till naturen och blandningen av kulturer som finns där.

– Det blir många intressanta möten, den samiska kulturen är stark här och det är många som har flyttat hit från både norr och söder. Många har egna företag och det känns som att det är kreativt och rör på sig.

Det fungerar bra att vara kulturarbetare i Jokkmokk tycker hon, även om det blir en hel del resor för spelningar längre söderut. Visst skulle det bli enklare rent praktiskt att vara baserad i en storstad, men det är något som Mirja Palo har testat och valt bort.

– Jag har bott i bland annat Malmö. Det är en fin stad, men för mig blev saknaden efter skogen och naturen för svår att leva med.

Hon arbetar ofta parallellt med flera olika musikprojekt, och kombinerar även musiken med teater. Just nu står projektet Norrbottnisk själ i fokus. En musikföreställning där hon genom sång och text försöker skapa någon sorts soundtrack till Norrbotten.

– Genom musiken kan vi få en chans att stanna upp en stund och fundera på hur vi ser på våra landskap, både de yttre och de inre. Jag utgår mycket från naturen och landskapet här. Det norrbottniska kan vara så mycket, här finns fjäll och skogar men också exploatering som gruvor och vattenkraft.

Texterna och melodierna i föreställningen har Mirja Palo skrivit själv, influerad av bland annat tornedalsk musik. Visorna handlar bland annat om vad som händer i naturen när marken täcks av frost om hösten, och om att vara en del av norrskenet, snöfallet och stjärnorna. Genom föreställningen går ett budskap om att försöka hitta lugn och uppskatta de små detaljerna i naturen. Hon tror att det är en egenskap som alla människor har naturligt, men som många glömmer bort när de sveps med i vardagsstressen. Den här känslan av samhörighet med naturen tror hon finns hos många norrbottningar, oavsett om de är födda i länet eller inflyttade.

_ Jag vill inte generalisera men tror att det är något som präglar oss som bor här uppe. Det handlar om att känna att du hänger ihop med det runt om- kring dig, med andra människor men också med djuren och naturen. Vi är som en del av allting och allting påverkar oss

Norrbottnisk själ går också att se som en stillsam protest mot att allt mer skog och värdefull natur försvinner.

– Norrbotten är en landsände som är koloniserad och exploaterad på olika sätt. Det talas ständigt om nya gruvor och skogsbruket lämnar stora kalhyggen i landskapet som fragmenteras allt mer. Jag har inget uttalat politiskt ställningstagande med musiken, men visst kan det gå att skönja en sorg och ett vemod över det som händer.

När hon själv behöver tanka energi och hitta inspiration reser Mirja Palo gärna till Vaisaluokta, nära den norska gränsen, där hennes sambo har en renskötarbostad.

– Det är ett väldigt dramatiskt område, där finns skog och fjäll men också ett stort dämningsmagasin som gör att man ständigt påminns om de förödande konsekvenserna av vattenkraftens framfart på 1960- och 70- talen.

I Saltoluokta några mil från Vaisaluokta arrangeras också en folkmusikfestival i juli varje år.

– Det är en liten festival men de har ändå ett väldigt bra utbud. Jag kommer att delta i år.

Fakta: 

Mirja Palos kulturtips i Jokkmokk

Jokkmokks marknad i februari. Här finns något för alla. Det är en chans att uppleva samiskt konsthantverk och musik från trakten.

Ájtte – svenskt fjäll- och samemuseum. Det är

Kafé Gasskas. De har en jättebra scen, god mat och fika och trevlig personal.

Mirja Palo framför Norrbottnisk själ på Klossen i Ålidhem centrum i Umeå 30 mars kl 19.

Ny serie

Kulturresan är en upptäcktsfärd från norr till söder där vi kommer att prata med konstnärer, musiker, filmare, författare och andra kulturpersonligheter på små orter. Vad finns det för fördelar och utmaningar med att syssla med kultur på landsbygden, och var hittar de inspiration?

Rekommenderade artiklar

Många vill spela vikingar på Frösön

I den tredje delen av Kulturresan gör vi ett nedslag hos Teaterföreningen Arnljotspelen på Frösön i Jämtland, som har satt upp en sommarföreställning om vikingen Arnljots liv sedan 1937.

© 2019 Landets Fria