Kvinnliga aleviter tar plats i Sverige | Landets Fria
  • Aleviter är en utsatt grupp i Turkiet, där alevism inte är en erkänd religion. Bilden är från en demonstration i Istanbul för aleviters rättigheter. Personen på flaggan är det moderna Turkiets grundare Kemal Atatürk.
  • Alevism har fokus på kultur inklusive speciella traditioner kring poesi, musik och dans, och/eller humanistiska och politiska traditioner.
  • Aleviter ska inte stjäla, ljuga och döma andra, utan visa kärlek, respekt och empati för sina medmänniskor oavsett kön, religiös tillhörighet och nationalitet.
Landets Fria

Kvinnliga aleviter tar plats i Sverige

I Sverige är det få som hört talas om religionen alevism. Men de alevitiska kvinnor som Landets Fria talat med ser stora likheter med den svenska majoritetskulturen när det gäller kvinnors position och möjligheter.

I dag bor en del aleviter i Stockholm, men ännu fler är bosatta i Uppsala. Kvinnorna Gul, Günes och Nejla berättar att de flesta aleviter kommer från Turkiet, och att dessa till större delen talar turkiska eller kurdiska. Vissa kan även tala det alevitiska modersmålet zazaki. Många aleviter har tvingats lämna sina hem i Turkiet på grund av olika omständigheter, som förföljelser och diskriminering.

Varje söndag brukar medlemmarna i det alevitiska samfundet träffas i Alevitiska Riksförbundets lokal i Stockholm. På väggarna kan man se stora tavlor på betydelsefulla filosofer för aleviterna som Pir Sultan Abdal. Det serveras nybryggt kaffe, te och traditionella familjerecept som exempelvis kryddig linssoppa och hembakat bröd. Känslan i lokalen är varm, medlemmarna pratar glatt och skrattar högt. Det är en kall vinterdag när vi träffas för en dialog kring alevismens påverkan på kvinnliga aleviters ställning i dagens Sverige.

Gul, Günes och Nejla berättar att Riksförbundets medlemmar består till ungefär lika delar av män och kvinnor. Ambitionen är att alla ska hjälpas åt oavsett kön. Män och kvinnor visar respekt för varandra och kvinnans position i den alevitiska kulturen anses likvärdig mannens.

– Min farmor har högst ställning i min familj, säger Nejla.

De tre kvinnorna har alla tagit sig an ledande positioner i riksförbundet.

– Vi kvinnor vill ha mera makt, jag tror att det är därför det blivit så, säger Nejla.

För att bättre förstå likheterna mellan svensk majoritetskultur och alevismen är det bra att ha kännedom om några av grunderna i den alevitiska religionen. Alevism kan förstås utifrån gamla turkiska trossystem där fokuset riktas mot kultur inklusive speciella traditioner kring poesi, musik och dans, och/eller humanistiska och politiska traditioner. Bland annat är tre metaforer – handen, tungan, ögat – centrala delar i aleviternas kultur och religion. Med andra ord ska aleviterna inte stjäla, ljuga och döma andra. De ska visa kärlek, respekt och empati för sina medmänniskor oavsett kön, religiös tillhörighet och nationalitet.

– Jag försöker förmedla den här tron som är en garanti för mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar. Vi lever i ett samhälle där vi måste respektera alla människor. Folk ska förstå att vår tro är fantastisk, säger Gul.

En annan central del i aleviternas religion och tro är bön, ofta med inslag av sång och dans, där män och kvinnor ber tillsammans. Vidare anses tron vara individuell, och många har dessutom ett positivt förhållningssätt till vetenskapliga teorier. Aleviter följer inte heller något speciellt lagsystem, som exempelvis sharialagarna. De har sina egna regler och religionen överförs muntligt till kommande generationer.

– Alla lever sin religion på sitt vis, ingen säger att det ska vara på ett visst sätt. Vi tror på det som kommer från hjärtat. Man får tro på Gud om man vill, säger Nejla.

Aleviterna blir ofta förväxlade med muslimer, då de tillämpar skyddstekniken Taqiyya som betyder rätten att dölja sin religiösa tillhörighet vid hot som kan medföra fara eller död. Religionen är flexibel och aleviter tillåts anpassa sig och även byta religiös identitet, för att skydda sin grupp. Oftast har de bytt till en muslimsk identitet, och bland annat på grund av religionsbyten uppfattar några alevism som en del av islam.

Det är viktigt att uppmärksamma att aleviter är en utsatt grupp i Turkiet och att alevism inte är en erkänd religion där. Däremot upplever de tre kvinnorna att det inte var några större problem att leva som alevitisk kvinna i lokala och mindre samhällen i Turkiet, men de uppfattar att de som kvinnor blir begränsade i det turkiska majoritetssamhället. Günes säger till exempel att det är svårt att leva som ensam kvinna, då många pratar ont om en och sprider rykten.

– Man kan inte gå någonstans utan en man i majoritetssamhället. Men i den alevitiska kulturen är det inga problem att vara ensam kvinna.

De tre kvinnorna upplever att det är enklare att leva som alevitisk kvinna i Sverige än i Turkiet, bland annat på grund av de svenska lagarna gällande demokrati, utbildning, yttrande- och religionsfrihet samt att reglerna kring jämställdhet redan är relativt etablerade, och accepterade både inom familjer och i samhället.

– Vi har religionsfrihet och yttrandefrihet i Sverige. Man säger vad man tycker och tror på. Vi hade inte religionsfrihet i Turkiet, vi kunde inte säga att vi var aleviter. Här behöver jag inte gömma mig. Här känner jag mig jättetrygg. Det är jättestor skillnad, säger Gul.

Gul, Günes och Nejla ser vissa likheter mellan sig själva och andra svenska kvinnor, då de uppfattar sig själva och de svenska kvinnorna som starka. En av skillnaderna mellan svenska och alevitiska kvinnor ligger i att aleviterna kommer tomhänta från Turkiet, och har därför inte samma sociala och ekonomiska plattformar att utvecklas från som många svenska kvinnor. Det kan innebära att vägen till jämställdhet är längre.

– Svenska kvinnor har så många möjligheter, men de har problem också, med lika lön med mera. Men de kan bestämma över sitt liv. Mamma- och pappaledighet är också jämställt, säger Gul.

Enligt de tre kvinnorna finns många möjligheter, men även några utmaningar för alevitiska kvinnor i Sverige. En är att kvinnor generellt sett befinner sig långt ner i hierarkin och kvinnor med utländsk bakgrund, såsom aleviterna, är allra längst ned. Det innebär att de upplever att de har begränsat med makt, begränsade möjligheter att påverka i viktiga frågor, att de begränsas ekonomiskt och att de i vissa fall upplever att de är ”osynliga” i Sverige, det vill säga att de inte blir tagna på allvar.

Kvinnorna menar att det inte är jättestora skillnader i värderingar mellan den alevitiska religionen och det svenska majoritetssamhället, men att det är viktigt för de alevitiska kvinnorna, deras familjer och särskilt deras barn att ha möjligheten att ta till sig ”svenska” värderingar och blanda kulturer för att på så vis minimera utanförskap.

Vidare har de tre kvinnorna tagit till sig delar av den svenska majoritetskulturen, såsom att fira jul. Detta handlar inte om att överge den alevitiska kulturen, men är en signal om acceptans av svenska seder och bruk. Gul, Günes och Nejla är överens om betydelsen av att föra vidare den alevitiska identiteten i generation efter generation som deras religion förespråkar.

– Jag tar till mig mycket av svenskars uppfostran. Jag har lärt mig mycket av dessa kunskaper här på min utbildning i Sverige. I Turkiet blev de imponerade över hur jag har uppfostrat mina barn. Jag har tagit till mig det här med jul också, mina barn får julklappar. Jag vill att de ska uppleva den svenska julen, som alla sina vänner, säger Günes.

Gul, Günes och Nejla verkar i stort sätt vara nöjda med sin situation i Sverige. De ser också möjligheter att kunna utvecklas i Sverige, förbättra sin sociala status och få möjlighet till större påverkan. Via nätverk och organisationer i Sverige och utomlands vill de informera om sin tillhörighet och sin religion och på så vis synliggöra sin kultur, sina värderingar och vad de kan bidra med. På detta sätt tror de att de kan minimera diskriminering av aleviter och att de får fler politiska och ekonomiska möjligheter.

Fakta: 

Gul, Günes och Nejla heter egentligen något annat.

Hanna Blomstervall är student i religionsjournalistik vid Södertörns högskola.

Annons

Rekommenderade artiklar

Elin Wägner pissar in sitt revir

Skulpturen Pissed Elin är en tolkning av Elin Wägners bok Väckarklocka, ”oroande relevant för vår samtid” enligt konstnär Sara Möller.

© 2017 Landets Fria