”Det går inte att ha kontroll i skogen” | Landets Fria
  • Elin Magnusson tycker att det finns en renhet i skogen som saknas i staden. "I staden och kulturen som råder där finns en ängslighet som sätter stopp för mycket utveckling, frihet och passion."
Landets Fria

”Det går inte att ha kontroll i skogen”

En mytomspunnen fågel och ett behov av att gå vilse ledde konstnären Elin Magnusson djupt in i skogen och det egna mörkret. Det blev startskottet för utställningen Skogen behöver att jag ser den som just nu visas i Umeå.

När konstnären Elin Magnusson var i skogen utanför familjens lantställe i Östergötland hörde hon ett fågelläte som hon tyckte sig känna igen.

– Det var en fågel som min pappa berättat mycket om och härmat, nattskärran, som han ofta hörde när han var barn men inte har hört sedan dess. När det visade sig att det var nattskärran tänkte jag att det måste betyda något att den visat sig just när jag var i skogen.

Elin Magnusson började bygga upp en mystik kring fågeln, som blev utgångspunkten till utställningen Skogen behöver att jag ser den.

Nattskärran är en mytomspunnen fågel. Den är aktiv om natten och enligt folktron kommer den med mörkret och är eventuellt i förbund med djävulen.

– Det sägs att hon i sitt leverne var en sexuellt aktiv kvinna som straffades för hur hon levde och återföddes som en fågel. Det går alltså att se fågeln som en symbol för att ta för sig av livet på ett sätt som inte riktigt är accepterat.

En del i utställningen är ett videoverk där Elin Magnusson pratar om hennes och pappans sökande efter fågeln. En annan del är bilder med fågelfjädrar hon samlat in på de platser i skogen där hon sett nattskärran. Dessa har hon sedan satt ihop till landskapscollage. Hon har också skapat en skulptur som liknar ett stort fågelbo. Den hänger ned från taket och går att krypa upp i.

– Jag ser den som ett ställe där du kan få skydd. För mig är hela skogen en trösterik och förlåtande plats. I skogen kan jag få vara så mycket jag som möjligt utan att konstla till det.

Hon använder sig ofta av skog och djur i sin konst. I Skogen behöver att jag ser den har hon tagit fasta på mörkret i oss som skogen kan symbolisera.

– Det handlar om att våga släppa taget. Att titta sig över axeln och famna sin skugga, och våga säga ja till hela bredden av livet. Det går inte att ha kontroll i skogen, skogen är sin egen.

I skogen går det att släppa krav på att vi ska må bra och vara lyckade hela tiden, menar hon.

– Det är lätt att fastna i ett positivt jippo där en hela tiden ska tänka att det blir bättre. Kanske ska vi vända oss inåt istället för att bara gå med uppspänt bröst. Släppa kontrollen och idén om att du vet hur du ska staka ut ditt liv.

Elin Magnusson säger att när hon började arbeta med utställningen befann hon sig mellan olika skeenden i livet, och kände att hon behövde gå vilse rent fysiskt också. Hon gav sig därför ut i skogen med målet att tappa bort sig.

– Det är fortfarande bland det läskigaste jag kan tänka mig, det är inte så att jag kommit ut på andra sidan. Jag tycker fortfarande att det är otroligt obehagligt att inte veta vad som kommer att hända.

Hon tror att även om inte alla är redo att gå in i sitt mörker, eller får ut något av det, så finns där saker att lära sig.

– Vi kan hitta en förmåga att känna. Och vi inser att inget varar för evigt, inte ens det djupaste djupa.

Fakta: 

Skogen behöver att jag ser den visas  20 januari–11 februari på Galleri Verkligheten i Umeå samt 18 mars–8 maj på Ebelingmuseet i Torshälla utanför Eskilstuna.

Rekommenderade artiklar

Elin Wägner pissar in sitt revir

Skulpturen Pissed Elin är en tolkning av Elin Wägners bok Väckarklocka, ”oroande relevant för vår samtid” enligt konstnär Sara Möller.

© 2018 Landets Fria