Viktig dans om allas lika värde | Landets Fria

Recension


Dans
Perfektion
Regi och idé: Josette Bushell-Mingo
Koreograf: Melody Putu
Av: Skånes dansteater och Tyst teater
22 april, Skånes dansteater, Malmö

  • Perfektion livestreamades den 11–16 april till ett 20-tal platser runt om i landet, exempelvis Folkets hus i Vilhelmina, Haparanda och Överkalix, Dövas hus i Uppsala samt Arenan i Karlstad.
  • De tre dansarna representerar en större mångfald än vad som vanligtvis syns på scen när det gäller etnicitet, ålder och funktionsvariationer.
Landets Fria

Viktig dans om allas lika värde

Föreställningen Perfektion har en tydlig sensmoral – alla är unika och samtidigt perfekta. Banalt och självklart, tänker jag först, men sedan inser jag hur stort behovet är av att upprepa den här sanningen och av att se den förkroppsligad.

Verket är en fri tolkning av Federico Garcia Lorcas pjäs Yerma, som handlar om en kvinna som längtar efter att bli gravid – delvis på grund av andras krav. Den här versionen tar också upp samtidens strävan efter perfektion och vad den gör med oss.

De tre dansarna representerar en större mångfald än vad som vanligtvis syns på scen när det gäller etnicitet, ålder och funktionsvariationer. Rullstolen och teckenspråket blir givna och vackra delar av verket. De berikar och medför möjligheter, exempelvis till nära duetter där en dansare får stöd av en annan. Dansarna hjälps åt och förmedlar därmed en solidaritet och ömhet som går rakt in i hjärtat.

Tyvärr är själva koreografin bitvis ganska standardiserad. Dansarna springer runt det svarta, spegelblanka golvet, gömmer huvudena i händerna, snurrar och sträcker armarna mot himlen. Föreställningens stomme är en rätt övertydlig kontrast mellan ångestladdade, spända rörelser i början, där dansarna sitter på varsin stol i svarta korsetter och snäva spetskragar, och slutet där de släpper ut sina hår och står eller ligger ner med extatiska, böljande, utsträckta kroppar under ett skyfall av riktigt vatten. Det är fint men inte alltid särskilt spännande eller subtilt. Inte minst tycker jag att det är lite synd att dansare med olika funktionsvarianter så sällan gestaltar andra frågor än just normer och förväntningar kring kroppen.

Samtidigt är det kanske inte så konstigt om den tematiken engagerar ensemblen, och den okomplicerade och lättbegripliga koreografin kan säkert hjälpa verket att nå ut till även en ovan danspublik. Trots vissa brister blir min slutsats därför att den här föreställningen inte bara är viktig, utan faktiskt nödvändig. En dag hoppas jag få uppleva en värld där en dansare oavsett ålder, bakgrund eller funktionalitet gestaltar alla slags berättelser. Till dess ser jag fram emot fler verk som detta, som lyfter brännande frågor och visar att alla kroppar har en självklar plats på scen.

Annons

Rekommenderade artiklar

Dans ger liv åt demokratin

Recension

It is like a large animal deep in sleep lyckas gestalta frågor som demokrati, individualism och politiskt ansvar.

© 2017 Landets Fria