Ny pjäs skildrar tiggande inifrån | Landets Fria
  • Bröllopsresan handlar om det rumänska paret Gabriela och Marian som beger sig ut på bröllopsresa för att försöka hitta jobb i norra Europa. Allt bygger på sanna historier från människor som tigger i Östergötland. Här syns Peter Sundberg och Gabriela Diia.
Landets Fria

Ny pjäs skildrar tiggande inifrån

Östgötateaterns ensemble har träffat tiggande rumäner i hundratals timmar för att samla material till sin föreställning Bröllopsresan. Projektet har också lett till en resa till Rumänien och starka vänskaps- och kärleksrelationer.

– Det här är det första större projektet som görs på det här temat i Sverige tror jag, säger projektledaren och dramaturgen Peter Sundberg.

Det var i slutet av förra året som han och en av pjäsens regissörer Ylva Julén fick klartecken från teatern att göra en dokumentär pjäs om personer som tigger. De och flera av skådespelarna började lära känna rumäner som sov i tältläger och under Tullbron i Linköping. Framför allt Ylva Julén, med en bakgrund som dokumentärfilmare, har delat vardagen med flera av personerna som pjäsen skildrar. Under arbetet har det uppstått en kärleksrelation mellan en av rumänerna och en av de infödda Linköpingsborna.

För drygt en månad sedan åkte en grupp på tio personer från teatern till byn Pauleasca i Rumänien för att besöka Sile, Maria, Catalin, Silvia, Georghel, Valentin och flera andra av de tiggande rumäner som de lärt känna. Byborna hade inte tagit ensemblens löfte om ett besök på allvar så de blev väldigt positivt överraskade, berättar Peter Sundberg.

– Det blev som ett stort kalas. Någon fixade fram en hästskjuts och ville att vi skulle se det här och det där.

En av skådespelarna har bestämt sig för att åka tillbaka till byn framöver med några vänner och hjälpa till att bygga hus där. Vissa bybor har vanliga hus, andra bostäder av jord och lera. Men med pengar som de fått ihop i Sverige har flera kunnat köpa fönster och fixa golv och tak.

– För mig blev det helt klart att de som har varit här och tiggt har kunnat omsätta det i ett mer normalt boende. De slantar som man lägger i koppen är på ett väldigt konkret sätt realiserade i de här byarna.

Nu är Peter Sundberg kritisk mot dem som säger att det är bättre att skänka pengar till frivilligorganisationer än direkt till personer som tigger.

– Så fort ledande politiker eller opinionsbildare säger att det är bättre att skänka till frivilligorganisationer, syns det i koppen. Och högerkrafter vädrar morgonluft – det blir mer våld, hot, förakt, fnysningar och spottande.

Peter Sundberg påpekar att det inte finns belägg för myter om att exempelvis organiserade ligor skulle ligga bakom tiggeriet, eller att pengarna skulle gå till något oviktigt.

– Har man ingenting sitter man inte under vidriga förhållanden och tigger i Sverige bara för att leva loppan när man kommer hem. Det är väldigt disciplinerat med en stark målsättning. Rationella beslut ligger bakom att man gör det här.

Berättelserna från de tiggande rumänerna har kokats ner till en pjäs, där både karaktärer, händelser och repliker är hämtade ur verkligheten. Det blev en historia om det rumänska paret Gabriela och Marian som beger sig ut på bröllopsresa för att försöka hitta jobb i norra Europa. Men deras bil kraschar i Linköping och de tvingas att tigga för att klara sig.

– Det har blivit som en fresk av olika historier som flätar in i varandra, där flera av människorna tigger på gatorna. Vi trodde att det skulle bli en väldigt tung klump – men mötet med alla de här människorna har lett i en helt annan riktning. Det har varit helt otroligt att vara med om hur de försöker att peppa varandra, skoja och tramsa för att hålla livsandarna igång. De väldigt ljusa stråken finns också i föreställningen.

Huvudkaraktären Gabriela är baserad på Gabriela Diia, som är den enda av de tiggande rumänerna som är med på scen.

– Vi hade kanske velat ha med fler men vi har fått jobba hårt bara för att få med Gabriela. Det har varit en jättekrånglig väg med arbetsmarknadsregler, vad teatern har råd med och ansvaret för vad som händer när kontraktet går ut. Vi kan inte ha med folk i föreställningen som sedan ska lägga sig i en park, säger Peter Sundberg.

Alla som skildras i pjäsen har bestämt om de vill ha med sitt riktiga namn eller inte och de som stått förebild för de stora rollerna har läst texten. Hans bild är att de rumäner som bidragit till arbetet tycker att det är positivt och att de hoppas att det ska påverka dem som ser föreställningen.

– Men vi har spekulerat väldigt lite i det. Det perspektiv vi kan ge är en inifrånberättelse. Andra processer avgör om det på något sätt gör samhället godare eller relationen till människor bättre. Då har vi nått någonstans.

Östgötateatern spelar Bröllopsresan 7–22 november i Norrköping och 5 februari–12 mars i Linköping.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2016 Landets Fria