När mat blir en vara | Landets Fria

Krönika


Selma Yousif Mesbah
Landets Fria

När mat blir en vara

Vad är mat? Liknelsen att kroppen behöver bränsle precis som en bil behöver bensin för att fungera har hängt med mig sedan jag var barn. Kroppen likställs med en mekanisk maskin. Näringen som tillförs behöver endast ge energi nog för mig att fortsätta leva. Samtidigt är mat något högst laddat. Jag växte upp med en muslimsk far och åt därför inte griskött. Detta mottogs med stora frågetecken, vad är anledningen? Att förklara att muslimer tycker att grisen är ett smutsigt djur för en befolkning som näst intill dyrkar grisen var svårt. Men redan vid trettonårsåldern bytte jag diet till vegetarianism. Det var ännu svårare. Motståndet mer aggressivt. Jag satte mig aktivt emot hela samhällets matvanor och krånglade därmed inte bara till livet för alla som var tvungna att dela en måltid med mig – det var därmed också en asocial handling – jag satte mig också över dem. Tyckte att jag var bättre, i deras ögon. När jag åtta år senare blev vegan blev reaktionerna lika starka som om jag aktivt gick och sa till var och en att de var dåliga människor som åt animalisk mat.

I dag är jag allätare, även om jag mest håller mig till ekologisk mat. Även det är en provocerande handling för många. Jag är inte rik, tvärtom ligger jag oftast under existensminimum, men att äta hälsosamt och någorlunda miljövänligt är det enda hållbara för mig. Att inte förlora kontakten med matens ursprung är av största vikt. Men det blir svårare och svårare när man i ren stress plockar på sig från de överfulla hyllorna, utan närmare eftertanke. Vad är billigt, vad går fort, är två nya kriterier för en småbarnsmamma. Vad behöver jag, vad är nyttigt, är två kriterier som blivit sekundära. Var maten kommer ifrån kan jag inte längre ta vidare hänsyn till.

Det enda som verkligen återknyter mig till maten är min mans odlingsentusiasm. Fröer av alla sorter ligger lite överallt, fönsterbrädena är fulla med gamla yoghurtburkar med pumpaplantor, chili, äggplanta, basilika med mera. I växthuset kan man redan skörda mizuna, sparrisen växer i sin bricka som små minigranar. På tomten jämte huset växer vitlök och potatis. Vi täcker gräsmattan och fyller den med mat. Kronärtskockor, salladsplantor, purjolök, ärtor. Vi jobbar i trädgården med mögligt ensilage medan grannen genomför sin veckogräsklippning, tvättar sin stadsjeep. Men nu har jag sett henne kånka pallkragar och undrar vad hon tänker fylla dem med. Kanske hon också längtar till matens ursprung.

Fakta: 

Selma Yousif Mesbah är författare och humanekolog.

Annons

© 2016 Landets Fria