”Kulturarvet är ett sätt att utöva makt” | Landets Fria
  • Sofia Hultin har gjort lesbiska stadsvandringar för Tirana, Belgrad, Norrköping, Malmö, Boxholm och Tensta. De visas nu som en del av utställningen Becoming by recalling.
  • Mykola Ridnyis verk Monument/platforms skildrar hur monument från kommunisttiden raderas ur stadsbilden i Ukraina.
Landets Fria

”Kulturarvet är ett sätt att utöva makt”

Vår relation till kulturarvet kan inbegripa allt från SD:s nationalromantik till IS förstörelse av historiska monument. Vilka röster saknas i historieskrivningen och varför är vi människor så intresserade av vår kulturhistoria? Det är några frågor som tas upp i utställningen Becoming by recalling i Linköping.

Frågor om kulturarvet har blivit allt hetare i takt med Sverigedemokraternas ökade inflytande. Partiets kulturpolitik har fokus på att bevara det gamla snarare än att uppmuntra exempelvis konstnärer som granskar samtiden, vilket oroar många. Denna oro är en av faktorerna bakom Passagen konsthalls utställning Becoming by recalling – att bli genom att blicka bakåt.

Curator för utställningen är Susanne Ewerlöf. Hon påpekar att många institutioner som arbetar med kulturarv grundades som en del av nationalromantiken runt början av 1900-talet.

– Jag upplever att många har en ganska avslappnad attityd till det ansvar som de har när de presenterar kulturarvet. De som hanterar det har mycket makt då de styr över bilden av historien och viktiga begrepp som ”det svenska”.

I utställningens katalog kommer det att finnas en essä av kulturarvsforskaren Mikela Lundahl som bland annt skriver om hur människor använder dåtiden som ett sätt att hitta tröst och trygghet inför en framtid som kan upplevas som hotfull och oklar.

– Vi vill ifrågasätta det. Dåtiden är inte alls stabil, tvärtom omdefinieras den hela tiden i och med att nya kunskaper och nya perspektiv tillkommer. Jag vill gärna tro att man inom museivärlden till exempel numer ser bortom traditionella, patriarkala, heteronormativa, eurocentriska och borgerliga berättelser. Samtidigt sitter man kanske med ett material som samlats in under perioder då dessa perspektiv var ensamrådande.

Bilden av hur normen har sett ut och vilka som ingår i historien om Sverige är vare sig evig eller naturlig, utan formas av den tidens värderingar och kunskaper, menar Susanne Ewerlöf.

Verken i Becoming by recalling handlar om kulturarv och identitet på olika sätt – från det strukturella till det individuella.

Sofia Hultin har genomfört versioner av sitt verk I’m every lesbian till sex olika städer, bland annat Norrköping och Boxholm. Det bygger på berättelser från lokala lesbiska personer om platser som betyder något för dem. För varje ort har Sofia Hultin skapat en stadsvandring där hon återger historierna i jag-form, med en audioguide och en karta. Alla dessa ställs nu ut på Passagen i form av ett slags påbörjat arkiv.

– I hennes verk möts personliga strävanden och strukturella problem. I Norrköping donerade hon audioguiden till stadsmuseet och pekade på så sätt på hur det lokala kulturarvet behövde kompletteras. Att museet tog emot audioguiden blev ett erkännande av att de haft luckor i sin historieskrivning, säger Susanne Ewerlöf.

Den ukrainska konstnären Mykola Rydnyi visar ett verk som knyter an till hur historiska monument i Ukraina förstörs eller tas bort från stadsbilden och det kollektiva minnet. Monument/platforms består av fyra stenskulpturer som föreställer tomma podier, och en video där en grupp byggnadsarbetare river ett monument från kommunisttiden som föreställer och hyllar arbetare. Susanne Ewerlöf tar upp IS som ett annat exempel på hur hanteringen av kulturarv används som maktfaktor och huruvida det förstörs eller bevaras är ett sätt att skriva om historia för att driva igenom sin ideologi.

I sitt verk Vårt gemensamma minne, vår gemensamma glömska lyfter David Larsson fram det ideella arbete som görs för att bevara lokala kulturarv. I verket ingår material, föremål och bilder som samlats in av Haninge hembygdsgille och korta texter som konstnären skrivit om hur materialet hanterats.

– De är eldsjälar, men arbetet är otacksamt. Det är intressant att försöka att sätta sig in i den psykologiska aspekten av vad som driver människor att vilja bevara sin lokala historia och förstå sin hembygd. Jag är intresserad av gränsen mellan kulturarv och identitetsfrågor. Det handlar mycket om identitet och att förstå sin plats i världen, säger Susanne Ewerlöf.

Fakta: 

Utställningen

Becoming by recalling visas på Passagen konsthall i Linköping till den 9 augusti.

Medverkande konstnärer är:

Roxy Farhat

Silje Figenschou Thoresen

Carola Grahn

Sasha Huber

Sofia Hultin

Ingela Ihrman

Martin Karlsson Tebus

David Larsson

Elin Magnusson

Mykola Rydnyi

This is Sweden

Mattias Åkeson

swisha en tia:  123 427 91 05

Annons

Rekommenderade artiklar

Museet ska bli mindre vitt

Konstprojektet The white house vill bredda synen på vad som ingår i Västerbottens kulturarv och ge plats för fler berättelser.

© 2016 Landets Fria