Djur inom lantbruket omhändertas sällan | Landets Fria
  • Endast tio procent av alla omhändertaganden som görs gäller djur som finns inom lantbruket.
Landets Fria

Djur inom lantbruket omhändertas sällan

Det sker många fler omhändertaganden av sällskapsdjur än av de djur som hålls för till exempel sitt kött, sin päls eller mjölk. Förra året var andelen 90 procent.

Länsstyrelserna beslutade 2013 om ett omhändertagande vid 1 057 tillfällen. 951 av ärendena rörde sällskapsdjur och flertalet hundar och katter.

Djurskyddet och kontrollen av det är färgade av synen på olika djur och deras behov, menar Frida Lundmark som är doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet i Skara och forskar om etiska värderingar bakom djurskyddet. Det är flera faktorer, bortom forskningen om djurens behov, som styr hur det ser ut. Tradition, kultur och ekonomi påverkar lagen, Jordbruksverkets föreskrifter om hur djuren ska ha det och djurskyddsinspektörernas bedömningar.

– Vår djurskyddslag säger att djur ska skyddas från onödigt lidande och med det förutsätts att det även finns ett acceptabelt lidande. Vad det är för något är olika beroende på djurslag, men också på vilken situation djuret befinner sig i, säger Frida Lundmark.

Det finns flera exempel på att djur som vi har som sällskap och där enskilda individer betyder mycket för en ägare har andra regler än lantbruksdjuren.

– Smågrisar får kastreras utan bedövning men aldrig en chans att man skulle få göra det på till exempel hundar, säger Frida Lundmark.

Det är också tillåtet att en mjölkko står uppbunden under en period av 8–10 månader per år, beroende på var i landet den lever. Men en häst får inte stå uppbunden i spilta mer än sammanlagt 16 timmar per dygn och ska ha daglig utevistelse.

– Det finns ingen forskning som understödjer dessa skillnader, som till exempel att kon skulle ha oerhört mindre rörelsebehov än hästen, säger Frida Lundmark.

Enligt Katarina Andersson, samordnare för djurskyddskontroller på Jordbruksverket, handlar den stora övervikten i statistiken om att katter oftare är övergivna och saknar ägare – då behöver de tas om hand. En annan anledning är att många av de anmälningar som kommer in till länsstyrelserna rör just sällskapsdjur.

– De här siffrorna har sett ut så här de senaste åren så det är inget som sticker ut eller något som har blivit sämre. Vi upplever inte att ribban läggs högre på sällskapsdjur, än andra djur, säger Katarina Andersson.

Men många människor och även djurskyddsinspektörerna har en lägre toleransnivå när till exempel en katt far illa än en gris, säger Lena Lindström, etolog på Djurens rätt. Och fortsätter genom att exemplifiera med chinchillorna på pälsuppfödningen utanför Enköping.

– Hade de levt under samma förhållanden i någons vardagsrum då är jag övertygad om att de skulle ha omhändertagits omedelbart, säger Lena Lindström.

Nu har det gått drygt ett halvår sedan den första kontrollen på chinchillauppfödningen då det konstaterades att ”åtgärder måste vidtas omedelbart för att djurens mest grundläggande behov ska tillgodoses”.

– Jag förstår att det kan vara svårt för de enskilda djurskyddsinspektörerna att fatta besluten och att de måste känna sig säkra. Men det är alldeles för vanligt att det tar för lång tid. Dock är omhändertagande heller inte helt oproblematiskt då döden ofta ses som lösningen på djurs lidande, säger Lena Lindström.

Fakta: 

Djurskyddskontroller

Det utfördes knappt 6 000 normalkontroller hos till exempel lantbrukare, slakterier, kennelverksamheter och ridskolor under 2013. Antalet anmälningskontroller var drygt 5 000. Över hälften av dessa var utan anmärkning. Det är länsstyrelsen som beslutar om ett omhändertagande, men polisen har ansvar för att utföra det.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2016 Landets Fria