Topplistkupa – biodling på binas egna villkor | Landets Fria
  • I maj höll Patrick Sellman en kurs för omställare i Nora.
  • I en topplistkupa bygger bin själva sitt vax fritt utefter lister.
  • Patrick Sellman har sysslat med biodling i 35 år. För honom är det en livvstil att ha bin.
Landets Fria

Topplistkupa – biodling på binas egna villkor

Att ha bin i topplistkupa är en enkel metod för att hysa ett bisamhälle. Med minimal utrustning och jämförelsevis liten arbetsinsats ger man också bina större frihet att bygga som de vill.

Det är 35 år sedan Patrick Sellman började hjälpa sin far med att odla bin. För sjunde året använder han nu topplistkupor till sina bin. Dessförinnan gjorde han ett uppehåll i biodlingen.

– Det var en period när vi hade mycket bortfall, hela samhällen dog när varroa, ett smittbärande kvalster, drabbade många bisamhälen. Det var jobbigt och ledsamt. Men när jag började med topplistkuporna, så var det som om allt som var tråkigt med biodling bara försvann. Man slipper all utrustning, att tvätta och tråda ramar, diskning av slunga och allt annat krångel och slabb med den. Det ingår inte heller någon trådning av ramar, ramspikning, insmältning av vaxmellanväggar eller krångel med en rökpust som slocknar hela tiden. Man får inga möss i kupan, fåglar som sitter på flustret och äter bin eller rengöring av gamla ramar. Det här är mycket roligare och ett mer okomplicerat sätt att ha bin.

Topplistkupan är en gammal metod för att odla bin, som använts i stor utsträckning i Afrika, men man har hittat samma typ av bikupor som är över 2 000 år gamla vid arkeologiska utgrävningar i Grekland. I en topplistkupa bygger bina vaxkakor efter lister, på sina egna vilkor. Kupan är också mer människovänlig, eftersom allt är i arbetshöjd, förklarar Patrick Sellman.

Att prata om att odla bin ekologiskt eller naturligt vill han helst inte, men säger att det är en mindre komplicerad metod för att ha bin.

– Det blir alltid inslag av kultur när man odlar. Men det här är en mer enkel biodling, på binas vilkor. Det är inte någonting för den som vill maximera produktionen, men har man bin för pollinering och vill ha honung till husbehov, så är det en perfekt metod.

I utrustningen ingår en kökskniv, en gåsfjäder, en sprejflaska och en tiolitershink med lock, förutom själva kupan.

– Ur ett djurrättsperspektiv ger man bina mycket större frihet över utformningen av sin miljö, förklarar han.

I topplistkupan bygger bina fritt vaxkakor utefter lister. De har mycket större möjlighet att isolera kupan och skapa ett bra skydd under vintern genom att bygga tjockare med vax och foder samt täta mot väggar och tak. De kan också skapa celler i de storlekar och kombinationer som de själva vill.

– Man ger helt enkelt bina makten över vaxet, även om man gärna vill att de ska bygga längs listen, men de kan utforma vaxkakorna precis som de vill. En bikupa är en superorganism. Bina klarar sig inte utan vaxet. Det är också att betrakta som ett organ med många funktioner, bland annat är det kommunikationsledning mellan individerna som kommunicerar via vibrationer förutom dofter.

Ett arbetsbi lever bara fyra–sex veckor, men det skiljer sig egentligen inte från en hona som lever en hel säsong. Bina föds likadant, men utvecklar olika egenskaper, enligt Patrick Sellman. På många sätt är en bikupa som ett enda djur, även om det består av samarbetande individer.

– Vi människor är vana vid att betrakta djur som individer, men det ska man inte göra med bin. De fungerar bara i sitt samhälle och är så specialiserade att de inte klarar sig utan det.

De senaste åren har Patrick Sellman lärt ut hur man odlar bin i topplistkupa. Det började med att han blev tillfrågad under permakulturdagarna om att hålla kurser på kursgården Ängsbacka i Värmland. Numera åker han runt i hela landet för att visa metoden. För några helger sedan var han i Nora och visade omställarna där hur man använder topplistkupan. Metoden är inte okontroversiell bland traditionella biodlare.

– Jag har en ödmjuk profil när jag är ute och håller kurser, säger han.

Patrick Sellman berättar om den senaste forskningen om bin. Att man till och med anar att det kan finnas ett kollektivt minne i vaxkakorna, och att storleken på cellerna, som bara kan byggas i en storlek i traditionella bikupor, kanske också påverkar de individuella binas utveckling.

– Under 150 år har vi använt ramkupor här i Sverige där cellerna är standardiserade för att vi ska få större bin, men vi vet långt ifrån allt om bina och det är möjligt att de olika storlekarna på celler också fyller olika funktioner under olika delar av året, i deras samhällen.

I en bikupa kan det finnas upp till 8 000 olika mikroorganismer, 70 olika kvalster och ett trettiotal olika insekter. Det är komplexa samband och Patrick Sellman råder att vara restriktiv med bekämpningsmedel och besprutning.

– Det ger starka kvalster och svaga bin. Om vi skyddar bina för mycket sker inget naturligt urval. Vi måste sluta curla för bina om vi ska få resilienta samhällen. Jag har inga vetenskapliga belägg för detta, men en bra jämförelse är bladmögel. Tittar man på bekämpning av bladmögel, sprutar man för det upp till 15 gånger på en säsong. Det mesta dör, så klart, men naturen är fantastisk på att anpassa sig. Vi får superkvalster som sedan återfinns i bikuporna. Det är inte bra för bina. En annan faktor i bidöden är så kallade neonikotinider, som är ett insektsgift i jordbruket, säger Patrick Sellman.

Själv tycker han att han märker stor skillnad på hur bina beter sig i ”vanliga” ramkupor, jämfört med i topplistkuporna.

– De är mycket lugnare, och mer harmoniska, jag tycker att man märker att de mår bättre.

swisha en tia:  123 427 91 05

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2016 Landets Fria