Permakultur för organisationer | Landets Fria
  • James Priest hoppas att sociokrati ska få fler anhängar i Skandinavien. I helgen föreläste han i Malmö.
Landets Fria

Permakultur för organisationer

Under några veckor har James Priest gästat Sverige för att hålla kurser i sociokrati. Dels på Ängsbacka i Värmland och dels på Glokala folkhögskolan i Malmö. Nu hoppas han att filosofin ska få genomslag i Skandinavien.

– Invändningar är välsignelser. Alltid.

Det är en av de första sakerna som James Priest säger under workshopen på Glokala folkhögskolan i Malmö. Vi är samlade för en session som ska handla om sociokrati och det blir snabbt uppenbart att James Priest är evangelist när det gäller det här synsättet på relationer, gruppdynamik och organisationer.

För att förklara säger han att det handlar om att helheten är större än summan av delarna, ett citat från Aristoteles.

– Sociokrati är som permakultur, fast för människor. Precis som i permakultur handlar det om att hitta de naturliga platserna och förutsättningarna för de olika personerna som ska jobba tillsammans. Och precis som permakultur är sociokrati lätt att missförstå.

Filosofin baseras på en treenighet av naturen, cybernetics och kväkarnas filosofier. Att skapa ansvarsfulla system där penningbegär och självisk glupskhet inte får förekomma, utan idén att ju mer makt man har över andra, desto mer ansvar har man också över dem. Beslut tas gemensamt i organisationer, när ingen har invändningar.

– Det går inte att göra en kurs i sociokrati eller permakultur och sedan åka hem och implementera det över en helg. Det är något som kräver arbete hela tiden. Och som behöver både ett helhetstänk och ett långsiktigt synsätt.

James visar en lista på olika sätt att styra autokratiskt, demokratiskt, med konsensus och genom medgivande.

– I sociokrati turas man om att prata och använder sig ofta av rundor – att gå laget runt då alla får säga sitt. Om man vet att det också blir ens egen tur att säga något är det lättare att lyssna på andra.

Men det handlar inte bara om att skapa en demokratisk organisation, utan mer om att optimera system och individer för att de ska kunna nå bästa resultat tillsammans.

James Priest jobbar med sociokrati dels i sin egen organisation Thrive-in community, där han som enskild firma arbetar i nätverk tillsammans med andra föreläsare och pedagoger. Och dels är han involverad i Steward community woodland, en hållbar by med bara åtta hus i Dartmoor national park i sydvästra England. Han har också varit involverad i the Beacon centre, ett centrum för hållbarhet i Exeter, som inte längre finns kvar. Han har också haft företag inom konstruktion och landskapsvård.

Men det var under sitt arbete med Full circle i London, en organisation som arbetar med utsatta barn och ungdomar, som tankarna på att arbeta heltid med sociokrati föddes.

– När jag arbetade med unga hade vi ett holistiskt perspektiv. Man måste se hela bilden och dess konsekvenser. Vi pratar ju om relationer. Om man vårdar en omgivning växer människor. Allt det här handlar egentligen om samma sak.

Sociokrati handlar också om principerna av det kollektiva medvetandet. När det finns makt känner vi det i vårt undermedvetna. Och gräver man djupare blir man väldigt sårbar. Den sårbarheten måste få finnas för att skapa tillit i organisationer.

– Vi måste använda krafterna som ett kollektiv, där vi som individer tar kraft från en gemensam källa. Makt är något som lätt kan utnyttjas. Just nu bestämmer en liten procent av mänskligheten för mycket och tar för stora resurser av det gemensamma. Den enda anledningen till att det sker är att 99 procent inte samarbetar.

Fakta: 

Sociokratins fyra principer

Samtycke styr det politiska beslutsfattandet

Beslut fattas när det inte finns några kvarvarande "större invändningar", det vill säga när det finns informerat samtycke från alla deltagare. Alla politiska beslut fattas genom samtycke även om gruppen med samtycke kan besluta att använda en annan beslutsmetod.

Organisera i cirklar

Den sociokratiska organisationen består av en hierarki av semi-autonoma kretsar. Varje cirkel har ansvaret för att verkställa, mäta och kontrollera sina egna processer för att uppnå sina mål.

Dubbelbindningen

Individer som agerar som länkar fungerar som fullvärdiga medlemmar i beslutsfattandet i både sina egna cirklar och nästa högre krets. En cirkels operativa ledare är per definition en medlem av den nästa högre cirkeln och representerar den delen i organisationen i beslutsfattandet för den cirkel de leder.

På den högsta nivån i organisationen finns en "toppcirkel", som liknar en styrelse. I den översta cirkeln ingår även vd och minst en företrädare för den allmänna förvaltningscirkeln. Var och en av dessa cirkelmedlemmar deltar fullt ut i beslutsfattandet i den översta cirkeln.

Val genom samtycke

Individer väljs till roller och ansvar i en öppen diskussion med samma kriterier av samtycke som används för andra politiska beslut. Cirkelmedlemmar nominerar sig själva eller andra medlemmar i cirkeln och nuvarande skäl för sitt val.

Under de första formuleringarna av den sociokratiska cirkulära organiseringsmetoden hade Endenburg tre principer och betraktade den fjärde, val genom samtycke, inte som en separat princip utan som en metod för att fatta beslut efter samtycke när det finns flera alternativ.

Han ansåg att det var en del av den första principen som styr samtycke i politiska beslut . Men många människor missförstod att valet av människor till funktioner och uppgifter är fördelningen av resurser och därmed ett politiskt beslut. För att understryka vikten av att inte acceptera frivilliga eller låta verksamhetens ledare fatta dessa beslut, separerade han den till en fjärde princip.

Fakta om sociokrati

Uttrycket sociokrati myntades 1851av Auguste Comte, en fransk filosof som även myntade ordet sociologi.

På 1920-talet grundade pacifisten och pedagogen Kees Boeke den första sociokratiska strukturen i en skola i Bilthoven, Werkplaats Kindergemeenschap, som finns än i dag. Han utvecklade en demokratisk organisationsform som baseras inte på en person en röst, utan på medgivande och konsensus.

På 1960-talet utvecklade Gerarde Endenburg, en ingenjör som studerat under Boeke, en sociokratisk organisation inom den ingenjörsfirma inom el och elektronik som hans familj ägde. Endenburg ville duplicera den atmosfär av samarbete och harmoni som han sett i Boekes skola i en affärsdrivande organisation. Han insåg att i en industriell produktion med hög personalomsättning, kunde han inte vänta på att medarbetarna skulle lite på varandra och lade därför de mekaniska och cybernetiska system som han arbetade med som grund för organisationen.

2010 arrangerades en internationell konferens om sociokrati i Kanada, vilket blev startskottet för de som arbetar med sociokratins principer i Kanada, USA och England att mer medvetet börja sprida information om arbetsformerna.

swisha en tia:  123 427 91 05

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2016 Landets Fria