Chanukka ett alternativ till julen | Landets Fria
  • Familjen Söderström-Mosesson skulle gärna lämna Sverige under julen.
Landets Fria

Chanukka ett alternativ till julen

Bengt Mosesson kan tänka sig att delta i julfirande trots att det inte är någon judisk fest. Att inte fira jul menar Maynard Gerber stärker den judiska identiteten, medan Miriam Mosesson kan känna sig utanför. Hon lyfter dock gärna fram chanukka som ett alternativ. Landets Fria Tidning har frågat några svenska judar om deras syn på julen.

Kerstin Söderström vinkar genom fönstret när jag närmar mig familjens radhus i Hammarbyhöjden i Stockholm. Hon öppnar försiktigt dörren till den smala hallen och välkomnar mig in, varpå maken Bengt Mosesson och äldsta dottern Yael Mosesson dyker upp.

Familjen Söderström-Mosessons hem är enkelt och trevligt inrett i varma färger på ett sätt som vittnar om att de bott där i flera år, med en hörnsoffa i brunt skinn som andas 1980-tal, gula tapeter, fotografier av barnen och tavlor i guldfärgade plastramar på väggarna. En del av den stora bokhyllan har ägnats åt judiska föremål som Kerstin gärna visar för mig.

Jag ber familjen berätta om deras religiositet och Bengt förklarar att de är med i Stockholms Judiska Församling och går till två olika synagogor. Han är född jude, medan hon är konvertit. Familjen firar judiska högtider, äter vegetariskt istället för kosherkött av praktiska och ekonomiska skäl, barnen har fått judiska namn och gått i en judisk för- och grundskola för att slippa vara avvikande och präglas av kristendomen.

Jag undrar vad de gör under julen. Frågan verkar förvåna dem: deras blickar är oförstående och sekunderna som följer är tysta. Men plötsligt bryter Bengt tystnaden med att börja gnola på en julsång.

– Nu har vi ljus här i vårt hus, julen är kommen, hopp tra-la-la-la!

Vi skrattar och Kerstin förklarar att de aldrig smyckar sitt hem med juldekorationer men gärna bakar pepparkakor och tittar på Kalle Anka – som hon menar inte är en religiös symbol – och Karl-Bertil Jonssons julafton. Döttrarna följde julkalendern när de var yngre och en av dem har deltagit i luciatåg. En gång blev Bengt även inbjuden av en katolsk familj på julafton.

– Man kan ju vara med trots att det inte är ens egen fest!

Under julen har flickorna ofta varit bortresta på judiska läger och Kerstin har arbetat. Det händer att familjen reser bort, men inte så ofta som de skulle vilja. Det vore nämligen skönt att komma ifrån Sverige under julen och december på grund av stressen. Kerstin var inte heller intresserad av julen innan hon konverterade utan flydde den gärna genom att arbeta.

Med tanke på att julen har blivit en tradition som majoriteten av svenska befolkningen firar, även ateister, och få betraktar som kristen kan man undra om de som inte firar jul känner sig utanför.

– Visst går det inte att komma ifrån att julen är något som de flesta sysslar med som vi ställer oss utanför, säger Kerstin.

– När jag var barn var jag utanför och udda eftersom vi inte firade jul, säger Bengt.

Detta menar Kerstin att döttrarna sluppit i och med att de gick i en judisk skola.

– Hade de gått i en vanlig skola skulle de ha betraktats som annorlunda.

Yael berättar att övergången från en judisk grundskola till en icke-religiös gymnasieskola kändes ”konstig” då ingen annan hade samma bakgrund och förstod judendomen.

– Fast det började redan i högstadiet för då gick vi i judiska klasser i en svensk skola, och där fanns en julgran och luciafirande. Men det var inte för oss. Där blev det ju tydligt: ”ni får inte riktigt vara med för ni tillhör inte det här, men det pågår i skolan.”

Efter lovet ställdes alltid frågor kring julen.

– Då kände jag mig annorlunda. Men jag ville ändå inte vara med i det där. Att aktivt visa att man inte är med utan är något annat och att få vara annorlunda förstärker ens judiska identitet.

Vid ett senare tillfälle träffar jag yngsta dottern Miriam Mosesson och undrar vad hon tycker om att julen har blivit en svensk tradition.

– Jag tror att effekten av att julen har blivit så stor i Sverige är att jag själv firar chanukka mycket mer, för det är min motsvarighet till julen. Ju mer uppspelta folk blir över julen, desto mer snackar jag om chanukka.

Att julen är så synlig i samhället kan irritera henne.

– Man gör en sån stor grej av det. Hela december handlar bara om julen, med julskyltning och advent. Jag kan liksom känna: ”ja, vi fattar, det är jul”.

Miriam berättar att familjen faktiskt firade jul hos Kerstins föräldrar fram tills att de gick bort för några år sedan, där de gav varandra julklappar och hade en julgran även om det inte var just på julafton. Att familjemedlemmarna inte nämnt detta förvånar henne och hon ringer sin mamma, som medger att de firat jul men att döttrarna redan som små förstod att det inte var judiskt och något de skulle göra hemma.

Istället för att kunna dela chanukka med sina klasskamrater behöver Miriam nu på gymnasiet förklara för dem vad det är för något. Att vara den enda som inte firar jul får henne att sticka ut, märka att hon inte tillhör mängden och känna sig som ”svarta fåret”.

– Folk tycker jag är knäpp i huvudet! Eller de tycker synd om en. De säger: ”Åh, firar inte du jul, det som är så mysigt”. Men jag växte upp i en judisk bubbla så jag har aldrig saknat julen, det var ingen som pratade om den.

När Miriam växte upp hade hon nästan bara judiska kompisar och endast viss kontakt med icke-judar, med vilka hon heller aldrig pratade om julen eller julklappar. Däremot händer det nu i gymnasiet att klasskamrater frågar vad hon ska önska sig i julklapp och då får hon påminna dem om att hon firar chanukka. Hon kan känna sig ensam och utanför, särskilt när det är julbord i skolan och alla pratar om vad de ska köpa i julklapp och göra på julafton.

– Jag har ingenting att svara då. Och jag får aldrig någonting tillbaka: julen ligger i luften, men det gör inte chanukka. Man uppnår aldrig samma känsla.

Hon upplever en motstridighet hos sig själv: det händer som sagt att hon blir irriterad över uppmärksamheten som julen får, men ibland vill hon ta del av julstämningen – till exempel är hon den i sin skolklass som uppskattar luciafirandet allra mest.

– Jag föreslog själv senast i dag för mina kompisar att vi skulle baka lussebullar på lucia!

Samtidigt är hon säker på vart hon kommer ifrån och har sin bakgrund.

– Det är en strid mellan de parterna. Jag skulle aldrig få för mig att sätta upp en adventsstake, men jag kan absolut vara med på adventsfika och luciafirande.

Mellansystern Jonna Mosesson berättar för mig via internet att hon gärna skulle fira jul med en annan familj någon gång.

– Det verkar mysigt och jag vet hur mycket folk ser fram emot julen. Det skulle vara kul att vara en del av den eftersom den i Sverige inte har så mycket med religion att göra längre.

Miriam förstår henne:

– Julafton är ju jättemysigt.

Jag ringer Maynard Gerber, kantor i Stockholms stora synagoga, och frågar vad han tycker om att vissa judar deltar i julfirande.

– Det viktigaste för mig är vad de gör för att fira judiska högtider.

Han menar att genom att hålla judiska högtider och på så sätt få en stark judisk identitet, kommer kristendomen inte att vara lockande även om man deltar i aktiviteter som hör julen till. Jag undrar om han tror att den judiska identiteten kan försvagas om man deltar i julfirande.

– Tvärtom: den har redan försvagats om man är villig att delta.

Maynard tycker det är synd att julen har blivit en svensk tradition och att många inte förstår att den egentligen handlar om Jesu födelsedag. Han säger dock att de har råd att vara okunniga kring detta därför att de är en majoritet – judar som är en minoritet i Sverige måste däremot kämpa för att överleva genom att hålla det judiska. Att inte fira jul kan få Maynard att känna sig utanför, till exempel när någon säger ”god jul”.

– Men jag kan hantera det för jag har en stark judisk identitet.

Trots dessa utanförskapskänslor vill Maynard Gerber inte ta del av julfirande.

– Det är inte min tradition. Jag tror inte på kristendomen och vill inte bli som kristna.

Han tror att om judiska barn i Sverige får en stark judisk identitet genom firande av högtiderna kommer de inte att känna sig utanför, eftersom de då kan acceptera att kristna firar jul och judar chanukka.

– Men om vi inte firar chanukka, då har man ingenting som vi gör. Man måste ge ett judiskt alternativ!

– Att inte vara delaktig i årets största högtid kan säkert skapa känslor av utanförskap, kanske främst hos barn och unga, säger religionsvetaren Simon Sorgenfrei.

Han menar dock att den judiska identiteten också kan stärkas av att tillhöra en minoritet, vilket man kan se hos Yael Mosesson, och att judiska högtider kan fungera som en motsvarighet till julfirandet: både Miriam Mosessonoch Maynard Gerber framhåller chanukka som ett viktigt alternativ till julen. De abrahamitiska religionerna innehåller dessutom element som påminner om varandra. Sorgenfrei säger:

– Kanske kommer våra adventsstakar och ljuständning från chanukka!

Annons

Rekommenderade artiklar

Romsk värme i vintertid

Livsviktigt

I Filadelfiakyrkan i Spånga står församlingens sociala arbete i fokus snarare än julhysterin.

© 2016 Landets Fria